Från det stora kaoset till den stora krisen – en berättelse från fabriksgolvet

Av: Elisabeth Hedborg, mångårig Rysslands-korrespondent

I början av 1990-talet var allt möjligt i Ryssland – Sovjetunionen hade fallit samman och kaos rådde. Jevgenij Zubenko och Aleksej Skorochodov var två studenter som fick en idé: de skulle köpa Colgate tandkräm i Uzbekistan och sälja den i Polen. Idén visade sig vara genialisk och under 1990-talets bristår fraktades tandkrämstuberna från Centralasien via Moskva till Warszawa. Snart hade de båda entreprenörerna ackumulerat kapital för att investera vidare. Efter noggranna funderingar kom de fram till att Ryssland led brist på salta och chokladdragerade nötter till de nyrika ryssarnas cocktailparties. Så lades grunden till Moskovskaja Orechovaja Kompanija, idag ett blomstrande företag inom livsmedelsbranschen med 650 anställda.
Historien om Aleksej och Jevgenij är en äkta framgångsstory om två pojkar från landsorten, som i rätt tid fick rätt idé.

Deras företag har utvecklats efter samma snitslade bana som de flesta andra nystartade företag efter kommunismens fall. Det har genomlidit konflikter med byråkrater och politiker. Det har anpassat sig till myndigheternas otaliga och ofta obegripliga regler. Det har sökt och äntligen funnit pålitliga utländska leverantörer av maskinutrustning och pistaschnötter.

Men i höstas, när företagets nya moderna fabriksbyggnad i den sydryska staden Rostov vid Don stod klar för inflyttning, slog Krisen till. Det mesta i tillverkningen, från maskinparken till förpackningarnas plastfilm och själva råvaran, nötter och torkad frukt, köptes på en internationell marknad, där rubeln fick det allt svårare att hävda sig mot dollarn och euron. Och det visade sig att när oljepriset rasade så var cocktailsnacks något som de flesta faktiskt kunde avstå från.
Den långa raden av feta år var plötsligt slut – för alla. Inom stora delar av den ryska industrin rådde inte kris utan katastrof och analytikerna hämtade sina jämförelser från tiden efter andra världskriget.
Aleksej och Jevgenij har all anledning att glädjas över att de en gång i tiden valde tandkräm och nötter framför olja och gruvdrift. Landets berömda oligarker har drabbats hårt av krisen och många har förlorat stora delar av sina förmögenheter. Aleksej Skorochodov tycker inte synd om dem – de spelade högt med pengar från utländska lån, sedan fick de gå till staten och begära hjälp.

De forna tandkrämsexportörerna lärde sig sin läxa redan under 1990-talets kriser och har sedan alltid levt enligt devisen ”Skomakare bliv vid din läst”. Lån och vinster har inte använts för att spekulera utan för att utveckla företaget.
Om man ska tro Aleksej Skorochodov har krisen faktiskt givit Ryssland en chans att nyktra till. Mycket tyder på att konsumenterna har lagt om sina vanor och satsar de på det som är ryskt, billigt och bra, inte som förr utländskt och dyrt. Vinnarna finns i många branscher – från turistanläggningarna vid Svarta Havet till producenterna av monteringsfärdiga småhus. Och inom livsmedelsindustrin är Aleksej och Jevgenij inte ensamma om att känna försiktig framtidstro.

Trots krisen fortsätter Aleksej och Jevgenij att satsa på sin nya idé: praliner och choklad, en utmaning som innebär att stora delar av tillverkningen ska läggas om. Beslutet att göra denna inbrytning i konditoribranschen var fattat redan före krisen. Idag skulle ingen våga föreslå något sådant. Men planerna skall fullföljas och drömmen är att den nya fabriksbyggnaden i Rostov kan tas i bruk, kanske redan inom en snar framtid.

Jun 03, 2009, by Elisabeth Hedborg